Posted in N-n-nothing on november 27th, 2008 by forgotten
Fan vad jag hatar mig själv.
Ljuger för kuratorn att allt är bra.
” Hur mår du idag då? ”
” Bra ” säger jag. Men innerst inne skriker jag efter hjälp.
Kanske jag vågar säga nästa måndag, hur allt är på riktigt, inte på låtsas.
I min riktiga värld får jag ingenting. Men i min låtsas får jag mer än jag begär.
Ingenting intresserar mig längre. Kompisarna, dom kan dra. Jag vill ju vara själv men dom fattar ju inte det.
Hatar när mitt humör går upp och ner hela tiden, då brukar jag säga massa saker som jag inte ens menar.
Fan.