Screaming my lungs out
Skolan är rent ut sagt ett helvete nu.
Så jäkla mycket att göra, stress, ångest och vad mer?
Alla verka bara hacka på mig, som jäkla kråkor. Ingen lämnar mig ifred, jag får aldrig vara ensam.
Kråkor, dom jävlarna, gå iväg nån gång! Vill inte vara med er.
Vill inte ens vakna imorgon. Skolan tar så mycket kraft från en, den förtär på en, som nån slags frätande ämne, tar bort allt bra, jag orkar inte mer.
Jag inbillar allting. Det måste vara så.